vicy & lillsara

tårarna tar väl slut förr eller senare och allting löser väl sig? det känns svårt att se henne överhuvudtaget nära dig, det känns svårt att se er två tillsammans. det kanske inte är någonting emellan er men jag vet också att du har tyckt om henne som fan en gång i tiden och du kanske börjar göra det igen? du är en fin människa det är du verkligen och jag kan inte tvinga dig till något men tycker det bara är tråkigt att det blivit som det blivit. jag vet att jag har gjort fel och att allting inte är ditt fel man är ju inte en i ett bråk utan man är ju två. känns tråkigt att vi inte ens snackar med varandra längre. tårarna rinner och rinner och det är ju inte ditt fel det är ju jag som tycker om dig, du får göra precis som du vill för du har ditt liv och jag har ju mitt liv men känns bara jobbigt att vi inte ens säger hej till varandra att vi inte säger ett jävla ord. jag vet att jag betett mig jävligt töntigt emot dig men det är bara för att jag inte vet vad jag ska göra eller vad jag ska säga när allt bara går i krash. du är en toppen kille verkligen, en mysig och snäll kille det är du verkligen och en utav dom snällaste killarna jag stött på. önskar bara vi kunde snacka och lösa allting så att allt inte ska bli fel eftersom vi har samma vänner och så och vi hänger på exakt samma ställe. det känns som om när vi är på samma ställe blir det en konstig stämning, menmen. vad ska jag göra egentligen jag har försökt men kanske måste fortsätta försöka? hur mycket ska man försöka egentligen?